Det är tydligen skillnad på folk och folk

När 16-årige Riccardo Campogiani brutalt misshandlades till döds förra hösten så uppstod en motreaktion av enorma proportioner. Efterspelet till dödsmisshandeln karaktäriserades av en sympatiexplosion som kulminerade i att en indignerad folkmassa på 10.000 människor mobiliserades under antivåldsmottot ”Bevara oss från gatuvåldet”. Medierna skrev spaltkilometer om incidenten och påbörjade en livlig debatt om det som snabbt rubricerades som ”gatuvåldet”.

Men när 23-årige Ahmed ”Romario” blir knivhuggen till döds en kylig oktoberkväll, långt bort ifrån innerstadens borgerliga bastion, är det märkbart tyst. Dock är det en talande tystnad. En tystnad som högljutt säger att ”är ni fattiga invandrare från förorten så är ni inget värda” och där det vita majoritetssamhället, som brukligt är, vänder en alltmer desillusionerad förort ryggen och istället visar långfingret. Reaktionen, eller rättare sagt den uteblivna reaktionen, på Ahmeds död är ett kvitto på rasismens ständiga närvaro. Vem-bryr-sig-om-en-död-invandrare-reaktionen har varit ett övertydligt bevis på att det är, som det brukar heta, ”skillnad på folk och folk”.

Det är uppenbarligen också skillnad på våld och våld. När Riccardo misshandlades till döds initierades en antivåldslogan under den universella benämningen ”bevara oss från gatuvåldet” och refererade till ett allmänt meningslöst våld. Ingen skanderade ”stoppa innerstadsvåldet” eller ”stoppa medelklassvåldet”, utan den kollektiva avskyn riktade sig mot våld. Punkt. Men när våld utövas i Husby, en så kallad ”invandrartät förort”, då heter det givetvis ”stoppa förortsvåldet”.

Till slut har det då skrivits ett fåtal alibi-artiklar för att stilla den vita borgerlighetens gnagande samvete, men ett par tysthetsbrytande artiklar imponerar inte. Tysthetens demonstrativa reaktion på Ahmeds tragiska öde bekräftar bara Sveriges sämst bevarade hemlighet. Att vi lever i ett rasistiskt klassamhälle där människovärdet bestäms av hudfärg, härkomst och inkomst.

Text: Bino Ghebrehawariat

En dos av den egna medicinen

Homo Linnéus

(Fullständigt namn: Homo Vitus Europeus Kolonialistus Imperialistus Rasistus Carlus von Linnéus)

Homo Linnéus

1. Narccistisk behov av att klassificiera och rangordna världen med sitt "vita", adliga överklass-Jag som det perfekta idealet. I Homo Linnéus djupt etnocentriska föreställningsvärld är vitheten mänsklighetens obestridda måttstock.

2. Uppvisar en sjuklig vilja av att alltid vilja stå i centrum, enligt Homo Linneus skeva världsbild kretsar allting kring Europa och vita adelsmän. Ständigt på jakt efter en psykologisk speglingsyta för att konstruera och bekräfta ett glorifierat och överlägset Jag.

3. Styrs av kolonialistiska intressen och ett outtömligt behov av att exploatera Andra.

4. Ett reflexmässigt behov av att kolonisera andra länder samt äga och kontrollera afrikaner och andra "barbariska" folk.

5. Lider av kronisk hybris, är obotligt egenkär, inte sällan självglorifierande, med ett gudskomplex/överlägsenhetskomplex, styrs av makthunger, ägandebegär och materialistisk kåthet.

6. En märklig fetisch för fransk konst och den latinska kulturen.

7. Lever slaviskt efter devisen "Väst är bäst" och doktrinen om den "fria marknaden".

Text: Bino Ghebrehawariat
Foto: www.genealogi.se/nybild07/linne.jpg