Många vita medelklasssvenssons är kroniska populärkulturstorskar. Var och varannan mening som verbaliseras ur deras förprogrammerade munnar är indränkta i extremt klichéartade och tröttsamma MTV-referenser. Om man råkar vara "svart" och därmed, enligt populärkulturens rasistiska logik, "cool" och "street" vet stereotypsfrossandet inga gränser. En klassisk hälsningsfras som "hej" eller möjligtvis "tjena" byts snabbt ut mot ett hip-hop inspirerat "Yo" i pseudomötet med den "svarta" mannen – eller snarare den koloniala fantasin av den "svarta" mannen. Det är så oerhört påfrestande för sinnestillståndet att konstant behöva exponeras för en gränslös stereotypisk exotism: att bemötas som att man har hip-hop i blodet. Slitna MTV-skämt om "pimpande" och sexuella anspelningar på svarta mäns libido och kukstorlek är också givna ingredienser i stereotypsarkivet. Som broder, och syster givetvis, är man infångad i det stereotypiska fängelset: hur man än klär sig, hur man än beter sig så är det schablonbilden av "svarta" rappande gangsters med skyhög coolhetsfaktor som etsat sig fast i den västerländska hornhinnan. Den koloniala mediefabrikens klichébilder förhindrar babylons hjärntvättade folkmassa att se oss för vad vi är: individer av kött och blod, inte vandrande rasstereotyper eller själlösa skyltdockor ryckta ur en flashig hip-hop video.
Än värre är det när vita knarksugna brats och bratwannabes trevande närmar sig och kallpratar nervöst, oftast med patetiskt ytliga och rutinmässiga försök att charma sig fram till kärnfrågan. Standardkomplimangerna ”coola brillor!”, ”snygga pjucks” eller den alltid lika populära mjuka-upp-frågan ”vart har du köpt din kepa?” är klassiska isbrytare som föregår en oblyg förfrågan om knark. ”Vet du vart man kan köpa lite röka?” frågar de knarkälskande pojkarna ogenerat, precis som om det var den mest naturliga frågan i världen, vilket det också är enligt den rasistiska föreställningsvärld som synonymiserar svarta män med knarklangare. De knarksugna vita männen navigeras naturligtvis av nyhetsmediernas och populärkulturens rasstereotyper: för det är onekligen så bröder framställs i tidningar och i TV-rutan: som knarksäljande ligister, eller ”häftiga” jamaicaner som jovialiskt säljer marijuana till ljudet av exotiska karibiska toner (tänk Cool runnings). Så provocerande, förnedrande, irriterande och stigmatiserande – och när man reagerar och säger ifrån på skarpen möts man av samma gamla vanliga skådespelaraktiga oförstånd. Man anklagas, i linje med traditionell härskarteknik för att överreagera och missförstå. Och i 9 fall av 10 kulminerar incidenten i vardagsrasistens evinnerliga ”jag-är-inte-rasist-försvarstal”, därifrån är steget inte långt till larviga anklagelser om ”omvänd rasism”…Att ständigt behöva (miss)tas för knarklangare är naturligtvis psykologiskt påfrestande för en broder, en sådan till ytan oskyldig handling blir i upprepningens regi ett mentalt tortyrredskap som automatiskt föder en skepsis på stand-by mot okända vita män. Som broder utvecklar man en vit-man-känslig radar som går på högvarv när ofredare befinner sig på obehörigt avstånd.
Det är sådana rasistiska incidenter i vardagen som gör rasismen till en ständig plågoande och avlar fram frustrerade svarta själar på löpande band. Och det är i sanningens namn svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta ogenomträngliga mentala sköldar mot rasismens giftiga pilar eftersom dagens rasism är subtil och svårdetekterad. Den moderna rasismen är som bekant
annorlunda än den gamla rasismens rasistiska glåpord och lynchningar, men precis lika rasistisk.
Och oftast börjar det ju med ett till synes oskyldigt ”hej”, eller rättare sagt ”yo”.
TEXT: Bino Ghebrehawariat
3 kommentarer:
detta var en mycket givande och intressant läsning...
keep up the good work(tog till engelskan för att jag ville vissa sann YO-YO anda)
om jag nu ska vara seriös B,
Gör det du ska göra.
//Fräsh Till Döds
Sitter här...och funderar på det nyss lästa...
jag håller med...till en viss gräns...ty denna nyss beskrivna bild är exakt vad den svarta mannen omfamnat lika hårt som omvärlden. Jag vet vad svaret blir; "Man blir vad samhället ser dig som." och jag förstår tanken men stundtals tillhör jag den skolan som uttalar ett missnöje med att bekläda sig i den dräkt som samhället skräddarsytt ett folk, en religion, ett land.
Den svarta kvinnan fortsätter att vara rättslös så länge hennes bröder "limpar" och "pimpar" sig genom klubb efter klubb och döper henne till "bitch", "hoe" och "shawty", ty hon är endast den som står mellan honom och näst ovan på makt-trappan; den vita kvinnan! Det är dem i artikeln refererade bröderna som tjänar miljoner på att ägna en låt, en video, ett album och en hel livsstil till att ridikulera sina systrar. Och det är samma bröder som skapar myten om kriminaliteten, drogerna och den hårda manliga "ghetto" attityden. Att skapa offer kräver två sidor, someone dubs you och du spelar därefter...eller inte. Att rasism finns går ej att ifrågasätta, inte heller att kvinnan på ett eller annat sätt alltid är underordnad mannen, men strider tas upp ändå, stereotyper krossas, även för enstaka fall. Att medelsvensson hankar sig fram genom ett "yo" och nynnadet av en och annan Snoop låt må kanske tas som en loska i ansiktet men det är vad samhället har lärt oss; möte över gränserna, för anledningar stora som små, lagliga som olagliga, tillgriper närliggande stereotyper som ett sätt att visa behag med det okända. Rasisim förblir vad det alltid varit, ty det är vi som skapar dess förutsättningar. Om systrar inte motsätter sig en nedvärderande och sexist låt som "tip-drill" varför skall världen det? Om bröder "yoar" och "hustlar" och benämner sina egna som "nigga" hur kan omvärlden vissa dina bröder och systrar den respekt som dem förtjänar?
För övrigt vill jag bara säga lycka till med allt du tar dig till och låt orden tala för sig själva...det skrivna besitter i många fall mer kraft och genomslag än något annat...peace!
Det här var verkligen bra skrivet. Jag är "färgad", och har mött många svenska som säger "yo"istället för "hej" som jag brukar använda
Skicka en kommentar